Stödmatning

Det sker en stor händelse i chinchillaburen eller chinchillarummet och det kommer bebisar! Vad gör man då om inte allt fungerar med mammans mjölk och man behöver rycka in och hjälpa moder natur på traven lite?

När man får chinchillaungar är det viktigt att man väger dem ofta. I början skulle jag vilja säga, varje dag. Som nyfödd väger en chinchillaunge ofta mellan 30 och 60 g. Ibland föds mindre ungar, men det är svårt att få dem att överleva. Den minsta jag klarat har vägt 28 g vid födseln. Men jag vet ungar som har överlevt med lite mindre vikt. Det är dock svårt när de väger under 30 g. Risken att man behöver gå in och stödmata är större ju fler ungar det finns i kullen. Redan vid tre ungar är risken ganska stor att det kan behövas. Vid fyra ungar väldigt stor risk.

Bildtext: Moderslös bebis som jag matade upp med ersättning. Hennes mamma dog under födseln.

Jag väger alla mina nyfödda ungar så snart de har torkat, då vikten på en blöt unge blir felaktig. Dagen efter väger jag igen. Normalt så har de tappat några gram. En del tappar inte alls och några ökar. Men vanligast är att de tappar något/några gram.

På andra dagen är dags för vägning igen. Då får man se till helheten och jämföra de två tidigare vikterna. Om minskningen fortsätter i samma takt eller avstannar eller vänder uppåt. Har ungen ökat i vikt eller ser man att tappet har avtagit vid tredje vägningen har det troligtvis kommit mjölk hos mamman. Då stödmatar jag inte. Men har ungen tappat mycket båda dagarna är det dags att fundera. Mjölken har ännu inte kommit igång då kanske. Då gör jag ersättning och låter bebisen smaka en droppe några gånger. Dagen efter ser jag hur det är med vikten. Om ingen riktig förbättring syns är det nu dags att mata. Då har bebisen lärt sig dagen tidigare hur ersättningen smakar och äter ganska frivilligt några tiondelar från 1ml-sprutan.

Bildtext: Stödmatades då mamman gick bort då ungarna var 10 dagar gamla. 

Under dessa dagarna tittar man på bebisens allmäntillstånd, som också vägs in i bedömningen. Ett litet knep är att man kan se på en pigg och mätt bebis att svansen böjer uppåt. På en lite tröttare och kanske hungrig bebis ligger svansen rakt och lite slappt. På samma sätt som man säger att en glad gris har knorr på svansen.

När man nu ska stödmata finns det två olika ersättningar som man kan välja. På Apotek kan man köpa KMR och i djurbutik finns Royal Canins Baby Cat Milk. Skillnaderna mellan de båda är att en del uppfödare uppger att ungarna är mer villiga att äta KMR. Jag själv kör med Royal Canins ersättning. Båda fungerar och har önskvärd effekt. Man tar det man får tag i eller gillar bäst.

Bildtext: Nymatad och mätt bebis som somnat i min t-shirt. Blev utstött ur kullen och fick fosterfamilj. 

När jag stödmatar blandar jag varje gång till en liten mängd ersättning. Royal Canin bifogar en liten shaker som fungerar bra. Jag värmer kallt vatten i en kastrull till fingervarmt, 37 grader. I shakern har jag mätt upp pulver. Slår i en eller två msk fingervarmt vatten beroende på hur många bebisar som ska ha mat. Skakar och drar sedan upp ersättning i en doseringsspruta, 1 ml. Jag tar upp bebisen och håller den på rygg i handen. Sedan tar jag sprutan och lägger en droppe fram så att det fuktar läpparna. Man ska inte sticka in sprutan i ungens mun och spruta in maten. Den kommer då att komma i fel strupe och komma ner i lungorna och orsaka dödlig lunginflammation. Ungen ska själv suga i sig och slicka i sig maten. När den kommer på hur det fungerar går det ganska snabbt för den att suga i sig 1 ml. I början är det en droppe som gäller. Den kan man ibland bli tvungen att lägga in i munnen. Men aldrig mer än en droppe in i munnen direkt. Det är när bebisen ska vänja sig vid smaken av ersättningen som ju inte smakar samma som mammas mjölk. När bebisen accepterat ersättningen efter några smakningar, kommer den att äta några tiondelar. Den kommer sedan ganska snabbt att suga i sig större mängd. Jag låter alltid bebisen äta tills den är mätt. Inte ge för lite och inte tvinga i den något. Bebisen bestämmer mängden. En bebis som är hungrig och är någon vecka kan äta 3-4 ml.

Det här med stödmatning av bebisar är inställningen skiftande till. En del säger att naturen ska få ha sin gång, mjölken kommer igång om man låter ungarna bli hungriga, och att har man börjat mata kan man inte sluta utan måste fortsätta i två månader.

Jag tänker inte så. Jag går in och stödmatar om jag tycker det behövs. En del honor har dålig mjölkproduktion varje gång de får ungar. Det kommer inte igång även om ungarna blir hungriga. Och ibland kommer mjölken igång efter 5-6 dagar och då jag ser att ungarna ökar brukar jag dra ner matningen för att känna av om de får tillräckligt från sin mamma och då kan jag sluta. Det stämmer inte att man måste fortsätta hela deras di-period. I många fall räcker det med att mata några dagar, men en del ungar får man mata 1-2 gånger per dag ganska länge. De får då en del från mamma och ersättningen är bara ett tillskott.

Om man måste mata för att ungen har förlorat sin mamma är det mycket mer ofta man måste mata. I början varannan timme och sedan var tredje o.s.v.

Man kan istället välja att ge tillskott i form av mjölkpellets och en del uppfödare tycker att detta är ett alternativ till stödmatning. Jag tror att det kan vara ett bra alternativ i många fall. En kombination av både mjölkersättning i flytande form och mjölkpellets är också ett alternativ.

Annette Fridh

Publicerad i Chinchilla Magazinet nr 1 2017 och återgiven här med tillstånd av SCAF.