En Djurväns Äventyr

I januari 2015 låg det en annons ute på Blocket. En tjej annonserade ut fyra chinchillor och på den ena bilden i annonsen var det en Black Velvet. Men jag har enbart skärmdump på en Grey i annonsen.

Via en del kontakt med säljaren hade jag och en annan omplacerare försökt få en bild av hur djuren hade det och hur många djur det fanns i detta hem. Annonsen uppgav 4 stycken, men vi förstod ganska snabbt att det handlade om fler chinchillor än så. Men vi fick inget klart svar. Jag pratade med några vänner i föreningen ifall det skulle behövas hjälp att kunna ta emot chinchillorna.

Sedan lastade vi in alla transportburar som vi hittade i bilen och körde på lördagsmorgonen. Det var i januari månad som sagt med minusgrader ute och ett tunt snötäcke på marken. Vi hade ca 15 mil att köra för att komma till säljaren. När vi kom fram möttes vi av två tjejer som visade oss till ett hönshus. Detta var indelat i två avdelningar. I första utrymmet man kom in i fanns det några höns och en tupp och några kaniner. I utrymmet innanför detta sprang det runt en massa chinchillor på golvet.

Bildtext: Annonsen som jag hittade på Blocket med andra bilden av en Grey.

Jag ska försöka att beskriva utrymmet de bodde i. Ena sidan var en vägg ända upp till taket. Den sidan som var emot hönsen var endast nätad. Och två väggar var vägg upp till midjehöjd och därefter upp till taket nätade. Innanför nätet hade byggplast hängts upp för att hålla vinterns vindar och snön utanför. Men det var lika kallt som ute! Mitt på golvet låg en garderod ner med bakstycket vänt uppåt. Till garderoben gick en sladd som låg på golvet. Sladden gick till en frostvakt som gav en viss värme inne under garderoben. Säljaren sa att hon måste sälja chinchillorna för att de hade börjat gnaga på sladden och att nya hem därför var väldigt viktigt.

Bildtext: Äppelhalvor på stubbar och hö.

Golvet var täckt med spån. Det fanns inga hyllor eller några hus att krypa in i annat än garderoben. Det gick lite drygt 10 chinchillor på golvet. Vi började fånga dem och titta på dem. Vi kom då fram till att det fanns både honor och hanar i gruppen. Inne i boningshuset skulle det finnas två chinchillor till. Jag lyckades övertala säljaren att få titta på den ena av dem som hon kunde tänka sig att sälja också. Jag fortsatte att fånga och hälsochecka chinchillor. De som inte hade tandfel satte jag i mina transportburar. Sju av chinchillorna i hönshuset var okej på tänderna och den inifrån huset, 3-4 stycken hade tandfel. Jag sa till ägaren att de hade tandfel och att hon skulle ta dem till veterinär.

Fodret hade felaktigt bestått av cornflakes, äpplen, hel havre och hö. Cornflakes hade dock tagit slut ett tag innan vi kom dit och vatten fick de i skål som stod på golvet.

Bildtext: Väggen ut mot svensk vinter i januari månad. Plast hade hängts upp innanför nätet för att ge lite mer skydd. På golvet skymtar garderoben som tjänade som gömställe.

Vi fick höra att de hade tagit emot ca 20 chinchillor några månader tidigare . Så många fanns det dock inte kvar när vi kom. Säljaren berättade att ibland smet chinchillorna ut till hönsen så att de fick fånga in dem där. Med tanke på den bakterieflora som höns har känns det lite otäckt.

Under tiden jag jobbade på i hönshuset höll jag masken för att inte skrämma bort säljaren. Jag var rädd att hon inte skulle sälja djuren om jag sa vad jag tyckte om hennes djurhållning. Jag koncentrerade mig enbart på att få djuren med mig därifrån. I bilen bröt jag ihop. Det var nog ett av de värsta ögonblicken i mitt liv.

Vi kunde inte ta mycket bilder i hönshuset. Vi lämnades inte ensamma där inne. Och vi ville inte ge intrycket av hur illa vi tyckte att det var. Min sambo stod och pillade med mobilen och lyckades ta några bilder utan att det märktes.

Bildtext: Nätväggen mellan chinchillorna och hönsen. En vacker tupp övervakade.

Summa av vår resa lördagen i januari 2015, blev att vi hade 8 chinchillor med oss hem. Jag köpte dem tillsammans med mina vänner och vi hjälptes åt att omplacera dem till hem som verkade lovande. Jag har ännu en av dem kvar här, han som bodde inne i boningshuset. Han bor fortfarande hos oss, nu tillsammans med en yngre hane och trivs med sitt liv!

Att vara djurvän och omplacerare innebär att man får se en del saker som tar hårt på en. Men det är viktigt att försöka hjälpa djuren som har kommit i en dålig situation och är helt oskyldiga. Det är vår plikt att försöka ställa upp och hjälpa så många vi kan!

Annette Fridh

Publicerad i Chinchilla Magazinet nr 1 2018 och återgiven här med tillstånd av SCAF.