Crw Artikel
Skriven av: Annette Fridh, 2014
California Recessive White – CRW
En väldigt udda mutation som är på frammarsch i Sverige just nu. Några uppfödare har fått upp ögonen och börjar experimentera med mutationen.
En liten kort beskrivning av CRW. Det är en chinchilla som vid födseln ser ut som en vanlig chinchilla till färgen. Men någon gång under dess liv börjar färgen ändras. De får vita ringar runt ögon, öron, nos och eventuellt vid svansroten. En del ljusnar med tiden även på resterande delar av kroppen. Många börjar utvecklingen med ett ljusare band vågrätt, någon cm över nosen. En mörkare fläck kan då synas och ge ett väldigt klart tecken på att det handlar om en CRW som håller på att utvecklas. CRW syns självklart bäst på mörka chinchillor, men kan förekomma i alla färger. CRW är en teckning och inte en färg. Det innebär att den finns i olika färgvarianter ungefär som Velvet eller Ebony. På en chinchilla av färgen White eller Pink White exempelvis syns det med stor sannolikhet inte alls.
De första chinchillorna med denna udda teckning upptäcktes i Kalifornien. Det var på ranchen med namnet PSK som de upptäcktes i en grupp djur som köpts in från en annan farm (enligt vissa källor, Doug Wilson, Missouri). PSK-ranchen drevs av Pete och Sue Kiseskey. En av deras champion-hanar utvecklade vita ringar runt öronen och svansen. De konstaterade att hans färg förändrade sig och såg samma fenomen på en del av sina andra chinchillor. De tog dessa chinchillor åt sidan och arbetade speciellt med den gruppen i ett avelsprogram. Det gjordes små framsteg, men det var tidskrävande. Chinchillorna föddes som vanliga Grey och utvecklade i vissa fall ljusa ringar. Vissa så tidigt som vid 8 månader och andra mycket senare eller inte alls. Av oklar anledning såldes alla dessa chinchillor och hamnade bland annat på Bowen-ranchen och ToV-ranchen. Tidsmässigt ska allt detta ha skett under senare delen av 1980-talet och i en bit in på 1990-talet.
Under denna period fanns det i Sverige pälsfarmer med chinchillor. De importerade djur från bland annat USA och även från PSK-ranchen. Några av dessa var med stor säkerhet bärare av CRW-genen. En större del av de chinchillor som nu börjar dyka upp och som visar tecken på att vara CRW går att spåra bak till en av dessa chinchillor, en Violet hane. Bland annat har en avkomma till denna sålts till Bert Bouwens uppfödning i Holland. Han i sin tur sålde minst en unge från denna till Niels Sörig i Danmark.
Tyvärr finns det inte mycket registrerat angående djuren från de svenska och danska farmerna. Så spårning kan endast ske med hjälp av de få chinchillor som sålts till sällskap och till hobbyuppfödare och därmed har registrerats in i våra föreningar i Sverige och Norge.
Jag älskar att gräva i stamtavlor och för register på chinchillor som är CRW. Jag söker i deras linjer bakåt för att se i vilka linjer CRW uppstår. Jag har ännu så länge inte kommit så långt i mitt arbete. Men har fått en liten bild av några linjer där de uppstår. Andra linjer är svåra att följa. Det kan ta stopp på grund av att man kommer bak till en chinchilla utan stamtavla eller till en chinchilla där föräldrarna kommit från en farm.
Genetiskt har det konstaterats att det är en recessiv gen, men att den även troligtvis också är ackumulativ som Ebony ungefär. Det skulle i så fall innebära att ju mer CRW-gener chinchillaungen får från sina föräldrar desto snabbare och i större utsträckning kan dess färg utvecklas och i slutänden bli ljusare.
Jag själv snubblade på denna mutation av en tillfällighet. Jag skulle köpa en Black Velvet-hona som jag hoppades var dubbelbärare. Jag ville ha henne för att försöka avla lite Blue Diamond och jag hade även en dröm om att få in en fin Black Velvet till min uppfödning. När jag fick se Zelda blev jag besviken. Jag frågade ägaren om hon alltid varit så ljus vid nosen. -Jo det tyckte han att hon varit. I valet och kvalet tänkte jag, -men hon är ju ändå en möjlig dubbelbärare. Så jag köpte henne. I bilen på vägen hem satt jag och funderade och tanken på CRW slog mig då. Och jo efter några dagars undersökande och rådfrågande, kunde jag konstatera att det faktiskt var så att jag hade fått med mig en CRW hem. Det kändes lite som att vinna storvinsten på Lotto eller liknande. Tidigare hade jag alltid sagt till mig själv när jag funderade på inriktning av min avel, att CRW är en fin mutation, men alldeles för jobbig och tålamodskrävande. Så det skulle jag verkligen INTE börja med. Men att få denna chans kändes som att den var för bra för att inte hoppa på.
Därefter har det blivit en Violet CRW och en Blue Diamond CRW. Alla tre är honor och det går därför fortfarande trögt i min avel. Men några ungar har det kommit som är bärare av CRW och några som även är möjliga CRW. Så lite sakta går det ändå framåt.
Jag vill avsluta denna text med att berätta att det sägs att Sue Kiseskey inte kallade denna mutation California Recessive White. Hon ska ha kallat dem ”Fading White”. Ett mycket vackert och beskrivande namn.
Annette Fridh
Publicerad i Chinchilla Magazinet nr 3 2014 och återgiven här med tillstånd av SCAF.