Chinchillans Skapelseberättelse
Fri översättning av Libby Hannas berättelse
Libby Hanna har skrivit en skapelseberättelse för chinchillans uppkomst. Den är inspirerad av bibelns berättelse om hur gud på sjätte dagen skapade alla djuren. ”Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.” Här är nu Libby Hannas berättelse i fri översättning.
När Herren skapade världen och dess invånare tillkallade han alla djurens andar för att ge dem sitt utseende. En efter en kom de alla, från minsta mus till örn och leopard, fram till Herren och fick sina uppsättningar av vingar, fötter, fenor och tänder. Allt var anpassat för att de skulle frodas och leva sina liv i välmåga.
Hela dagen kom djurens andar en efter en och alla djur vi idag känner till kom fram och tog skepnad framför Herren. Men den blyga, rädda chinchillan höll sig på avstånd. Vid dagens slut meddelade Herren att om några djur ännu inte varit framme, så var det sista chansen nu. Då äntligen hade den lilla blyga chinchillan samlat nog av mod för att våga träda fram till Herren.
Herren förklarade för chinchillan att den var sist av alla och att nästan alla kroppsdelar var slut. Herren letade djupt i lådan framför sig och fann ett par mörka, runda primatögon och ett par stora öron. Herren sökte i fler lådor och skakade på sitt huvud. Det fanns ingen uppsättning av ben som hörde samman, endast ett par små framben med små tassar och ett par långa bakben med tre stora tår och en liten tå halvvägs upp på benet. Men det fick bli dem eftersom inga andra fanns. Efter att ha tömt ut innehållet från alla lådor han hade framför sig, hittade han en ekorrlik svans och långa morrhår som egentligen hörde till ett mycket större djur. Han satte delarna på chinchillan och den tog form framför honom.
Herren la huvudet på sned och han tittade på den konstiga varelsen framför sig. Chinchillans stora ögon såg fuktiga ut, nästan som att den fick hålla gråten tillbaka. Han studerade noga resultatet. Han funderade lite och fick en idé. Han sträckte handen upp till sitt huvud och ryckte loss ett av sina egna, gråa hårstrån. Han satte det på chinchillans rygg och genast växte världens tätaste, mjukaste, varmaste och vackraste päls ut. Med ett blygt, tacksamt leende skuttade chinchillan iväg upp till sin bohåla på en klippa uppe på det höga bergets topp som nästan nuddade himlen och där uppe bor de vilda chinchillorna än idag.
Annette Fridh
Publicerad i Chinchilla Magazinet nr 3 2018 och återgiven här med tillstånd av SCAF.
Välkommen
Välkommen till pepitas.n.nu.
Nyheter
Nyhetsbrev
Om du är intresserad av att följa oss och få de senaste nyheterna, så är du välkommen att prenumerera på vårt nyhetsbrev! Skriv in din e-postadress i rutan nedan!
Vi finns även på Facebook. Där finns mer bilder och nyheter om våra chinchillor!
http://www.facebook.com/#!/pages/Pepitas-Chinchilla/285510684838187?sk=wall
Klicka gärna gilla!
Länkar
Chinchillarelaterade länkar finns under rubriken länkar.